Det s.k. Porkalaområdet skulle utarrenderas till dåvarande Sovjetunionen på 50 år!
Det första protokollet efter de kaotiska tiderna efter evakuering är från den 18 april år 1947 från ett möte i Karis. Tanken på att bygga en ny hembygdsgård framfördes på hembygdsfesten i Folkets Hus i Solberg, och den 2 maj hölls ett nytt möte. Ordförande kunde då meddela följande: “En ersättning på 600.000 mark har erhållits för Degerby Ungdomsförenings hus Furuborg samt uttalades önskemålet, att ur de medel Degerby förvaltningsnämnd förvaltar, lösgöra ett tillskottskapital för byggande av hembygdsgården.” Tomten skulle inköpas och en byggnadskommitté tillsattes.
På årsmötet den 22 februari 1948 ändrades föreningens namn till Degerby Hembygds och Ungdomsförening. “Dess hemort var numera Ingå kommun. I föreningsstadgarna ändrades paragrafen om syftet: “att verka för kännedom och kunskap om sin förra kommun och dess traditioner, samt att sammanföra svensk ungdom och verka för dess utveckling och allsidiga förkovran. I sådant syfte anordnar föreningen möten och samkväm med bildande program.”
“Sitt ändamål söker föreningen nå genom att samla och uppbevara i f.d. Degerby kommun, tidigare verkande föreningars och sammanslutningars arkiv och handlingar, samt bevara kulturella minnen.”
Namn och stadgeändringen blev emellertid inte registrerad, och förverkligades således aldrig.
På samma möte beslöt man också att en ny föreningslokal skulle uppföras i Solberg.
Under åren 1948…- 55 hände just ingenting inom föreningen, utom att alla tycktes anse att en hembygdsgård borde byggas, men ändå blev inget bygge påbörjat. Både köpebrev och ritningar fanns uppgjorda och Ingå kommun hade godkänt ritningarna i byggnadsnämnden. Lika så gott var det ju, eftersom Porkalaområdet år 1956 återlämnades och föreningshuset Furuborg blev återbördad.
Degerbybor i förskingringen